Familjen har splittrats, älskade Serivce & Co!
De senaste två dygnen har varit präglade av tårar. Jag tror inte att någon här ville att det skulle vara över och ta slut. Vid diplomutdelningen grät instruktörerna och vi elever ännu mer. När Erik, den svenska team-leadern sa att vi inte längre är elever utan deras kollegor brast det totalt. Lyckan över att ha tagit sig igenom den här tiden, sorgen över att behöva splittras och lämna allt. Ingen som varit med om detta kommer någonsin kunna förstå känslan. Det är något speciellt att vara på guideskola. Man går igenom så jävla mycket tillsammans så man blir tightare än vad man trodde var möjligt. Nu har 150 personer åkt tillbaka till Sverige, Norge och Danmark och Service & Co-familjen är splittrad. Kan inte minnas när jag sist grät såhär mycket och jag var inte ensam. Killar, som tjejer - alla grät. Vi har varit som en familj och det är verkligen tomt nu när så många har åkt.
Kvar är vi nu 50 personer, cirka 15 svenskar och 35 danskar. Ungdomsmodulen är skitrolig men oerhört tung. På 4.5 dagar har vi 3 examer. Jag har dessutom precis fått flytta ner till ett nytt rum och bor nu med en dansk tjej jag aldrig tidigare pratat med. Hon verkar skitgullig men det är lite stelt för man vet inte vad man ska prata om men antar att det löser sig. Just nu sitter jag själv på rummet och ska packa upp igen och sen sova. Imorgon blir en tung dag.
God natt Sverige! Och till alla mina älskade Service&Co-are - Tack för den här underbara tiden. Jag glömmer er aldrig, ni är bäst!
