Fyra veckor och en dag

Det är sjukt vad tiden har gått fort. Igår stod jag på flygplatsen och tog emot samma flyg som jag kom med för fyra veckor sedan. Det är konstigt, för det känns som igår men samtidigt som om det var för väldigt väldigt länge sedan. Har haft fullt upp under dessa fyra veckor, mycket att lära och mycket jobb men jag säger bara en sak. Jag älskar det! Det är i den här miljön jag trivs som bäst med en massa människor runtomkring mig, utmaningar och problem att lösa plus möjligheten att påverka och hjälpa människor till att få riktigt fina minnen och en bra semester. Jag utvecklas hela tiden både yrkesmässigt och personligt och det driver mig framåt, det får mig att må bra. Jag visste redan när jag drog på mig uniformen första gången och fick arbeta på riktigt, att det var helt rätt för mig. Jag har tagit rätt beslut.

Jag kan tyvärr här i bloggen inte skriva allt för detaljerat om mitt liv här nere, finns knappt tid till det heller. Men jag kan berätta för er mina vänner, släkt och familj som inte ännu vet, att jag strax ska åka vidare till min vinterdestination - Puerto Rico på Gran Canaria. Åker redan om 13 dagar, vilket är väldigt snart. Känns både bra och dåligt. Bra för att jag har haft det lite knepigt med mat här (svårt med glutenfritt i muslimska länder) och för att jag ser fram emot en ny utmaning men tråkigt för att jag äntligen kommit in i alla rutiner här nere och främst in i teamet. Har superhärliga kollegor, ni kommer att bli saknade! Men många av er kommer jag ju att få se nere på GC så det blir bra det här. Som man säger inom denna bransch - Vi ses!

Idag har jag varit ledig så dagen har spenderats i sängen och på stranden. Nu ska jag läsa på lite inför en utflykt och därefter blir det sova. Klockan är redan 22:00 här borta!


Denna bild är tagen vid Apollotemplet i Side när vi hyrde jeep och åkte på roadtrip.
Kan berätta mer om det imorgon eller någon annan dag :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0